Neuromuskulär träning


Vid artros störs det signalsystem som talar om var ens kroppsdelar befinner sig.

”Du måste stärka dina benmuskler” heter det ofta när det gäller personer med artros, som uppmanas att styrketräna och gå på långa promenader. Men den sortens träning är inte vad de i första hand behöver, menar Eva Ageberg.

 – Om en person haltar när hon går för att knäet ska göra mindre ont, så hjälper det ju inte att promenera. Det befäster bara ett felaktigt rörelsemönster och minskar inte smärtan på sikt, säger hon.

Eva Ageberg

Eva Ageberg

Eva Ageberg är docent i sjukgymnastik och intresserar sig för något som kallas neuromuskulär träning. Den syftar till att patienten ska ”återinlära” de signaler mellan hjärna, led och muskler som störts vid en knäskada eller artros. Träningen börjar med vardagliga funktioner som att gå i trappor eller resa sig från en stol. Det är enkla rörelser för den som har friska ben, men inte för den som har värk i lederna.

– Om man har ont, så fungerar inte hjärnans nervsignaler till musklerna inför en rörelse på ett normalt sätt. De system som gör att man ”vet var man har sin kropp” fungerar inte heller som de ska. Därför kanske man inte märker om man till exempel har knäet i en ofördelaktig vinkel när man rör sig, förklarar Eva Ageberg.

Vid den neuromuskulära träningen anpassas övningarna efter individen och skadan, och träningen blir gradvis intensivare. Dessa principer är desamma för unga, korsbandsskadade idrottare och för äldre män­niskor med knäartros. Besvären är mycket lika vid dessa båda tillstånd: personen tycker att leden känns instabil, och den neuromuskulära funktionen, hållningen och kroppsuppfattningen försämras. Styrketräning och allmän motion bör i stället komma som ett andra steg, när patienten lärt sig att röra sig optimalt utan felbelastningar.

Läs gärna hela artikeln här.

Källa: Vetenskap&Hälsa